Killar som rider islandshäst

Var är alla killarna?

Erik Sporrong, tröttnade på att vara ensam kille på ridkurser och i de lätta klasserna på tävlingsbanan. Det måste finnas fler killar som rider islandshäst därute, tänkte han. Men var finns de?

När han drog igång Facebook-gruppen ”Killar som rider islandshäst” 2019 började det hända saker. Nu är det närmare 400 medlemmar i gruppen.

Det var strax före pandemin i december 2019 som Erik Sporrong startade upp sin gruppen ”Killar som rider islandshäst”.

-Det fanns ett behov. Vi gick från 4 medlemmar till 85 på ett dygn!

Erik som bor i ett av Sveriges islandshästtäta områden kring Stockholm-Uppsala, har massor av tjejkompisar som rider.

-Visst är det några fler män än jag som är ute på kurser och mindre tävlingar, men majoriteten är kvinnor. Men på de större tävlingarna och på elitnivå glänser ofta killarna. Det är lite så att är man kille och rider så ska man vara elit. Annars håller man sig lite i skymundan.

-Det finns ju många ”tjejgrupper” inom andra idrotter och först tänkte jag att män tar ju plats ändå, men sedan bestämde jag mig för att lägga ut ett upprop på forumet ”Diskutera islandshästar”. Gensvaret kom direkt.

Isen är bruten. Nu har vi ett forum där både unga och mogna män, ryttarrävar och nybörjare träffas och har roligt.

Ingen riderfarenhet

-Föreningsliv har alltid engagerat mig. Först var det fotboll som jag spelade länge. När vår dotter tävlade i längdskidor var jag aktiv där. När vi skaffade islandshäst i familjen blev jag aktiv i föreningen Frejfaxi. Och numera sitter jag i SIF Fritidssektion, säger Erik, som till vardags är biträdande driftchef inom Region Uppsala.

Han har själv ingen lång ryttarerfarenhet, har inte ridit som barn. Tvärtom hade han uppnått mogen ålder som familjefar, innan han började rida islandshäst.

-Vi flyttade till Storvreta utanför Uppsala. Där bodde redan min svägerska som hade islandshästar och min sambo skaffade islandshästen Birkir. som jag brukade ”åka runt” på. Men 2009 köpte jag en egen häst, Atlas från Eriksberg, som bara var ett år då.

Erik förberedde sig och gick på ridskola och red på fina trygga Birkir på hemmaplan. Åren går fort och när det var dags för inridning lämnades Atlas på träning. Sedan tog Erik lektioner regelbundet för tränaren, domaren och tävlingsryttaren Peter Häggberg.

-När jag var 42 år tävlade jag islandshäst första gången.

Du är inte ensam

Många som gått med i gruppen har lång erfarenhet av islandshästar, en del håller på med avel, men det finns också de som nyss börjat rida. En del rider på ridskola och har ingen egen häst. Alla är välkomna. Jag tror det är ganska vanligt att männen är de som kommer in i hästvärlden sist i familjen. Fruar, flickvänner och barnen är redan där och man hamnar på efterkälken vad gäller kunskap och erfarenhet. Är man då också ensam man i stallet kan det vara svårt och lite pinsamt att fråga om saker man inte förstår. Då kan det vara skönt att veta att det finns fler som är i samma situation.

-Lite av syftet med killgruppen är att om jag och andra berättar om både bakslag och framgångar i gruppen så kanske fler vågar hänga på.

En annan viktig uppgift för gruppen är att stödja unga killar. Det är lätt att känna sig ensam i stallet eller på ridskolan. Då ska man veta att vi finns. Vi har både digitala och fysiska träffar då vi rider tillsammans och då kan man låna häst.

Vi har fått pengar från Svenskt Friluftsliv för aktiviteter som lockar pojkar, unga killar att prova på ridning eller att bara umgås med hästarna. Frejfaxis ”Rid om du törs!” uppmaning till pojkar 7-12 år, blev lyckad. Killarna fick rida fem lektioner på olika ridskolor.

På Island rider männen

-Vi håller en god stämning i gruppen, inga hårda ord. Vi diskuterar mycket praktiska saker, olika material, transporter, stallar, utrustning, mer sällan pratar vi om ridkonst eller övningar.

Kvinnorna dominerar i hela Hästsverige. Och även i islandshästvärlden. Vid senaste Lag-SM för ungdomar med 100 deltagare fanns bara EN kille!

SIFs statistik visar att av förra årets 2 372 lösta tävlingslicenser så var det bara 105 som lösts av män. Vi har 12 procent manliga medlemmar i förbundet medan Ridsportförbundet bara har 8 procent. Vi har ett litet försprång och nu gäller det att vi ökar. På Island är det fortfarande väldigt många män som rider på alla nivåer och i alla åldrar. De har en gammal tradition och manlig ryttarkultur, som alls inte bara handlar om tävling. Tvärtom är det många män som rider ut på tur, som tränar sina hästar till vardags efter jobbet, på helgerna och ofta tillsammans med familjen eller vänner.

-Jag har satt ihop en arbetsgrupp där vi pratar om varför det är så få män i Sverige som rider och vad vi kan göra för att förändra. Jag tror det behövs ett mentorskapsprogram där äldre hästkillar kan stötta och inspirera de yngre på olika sätt.